ja, våren var här och sommaren kom, byttes ut till den alldeles vanliga regniga och jag längtar härifrån.
ångesten kryper i skinnet på kvällarna, bara när hon är här blir det bättre. och ibland annars också. tar mina tabletter och pratar om morfar, ja, jag pratar...pratar...och pratar, utan att tänka alldeles för mycket.
jag har massor att säga. varför pratar du inte, frågar hon. jag pratar mer än någonsin förut. och då någonstans har fördämningen brustit och all tystnad har slutat hota, jag vill aldrig mer kväva mina ord.
säger jag just nu.
jag har hittat en med bruna ögon som kan tindra sig till vad som helst. eller nä inte allt. jag känner och hjärtat slår och jag är så försiktig, aldrig har jag varit så försiktig. men jag börjar sluta vara rädd. och det tycker jag om.
så när hon är i famnen nära och närvarande känns pulsen varm och hjärtat levande. jag tycker om.
onsdag 18 juni 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)