så fort de lämnat mig bakom kryper ensamheten inpå. det är skrämmande vad den kan tänkas göra med en.
jag är sjuk och jobbet ger mig ingen ro, jag är verkligen sjuk men ligger skuldbelagd och känner misslyckand och missnöje. tilliten har inte råd med sjukdom.
en flicka jag känner är en som rör sig inuti, jag kan inte skilja på om det är bra eller dåligt, gott eller ont, varför eller vad. ibland är det förtjusning. hur kan man veta...vad som är rätt och vad jag får göra. gud talar inte så tydligt som jag skulle behöva. kanske är detta en övning i konsten att lyssna.
när människan lyssnar, talar gud.
jag är förvirrad. ingen gör det bättre. och sjuk. inte blir det bättre då heller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar