
dagarna gick, paniken la sig, byttes ut mot sorg, som blev till tröst.
min sorg är min, jag vill lära mig att acceptera den, istället för att förakta. ska jag ständigt springa, kommer jag få springa, ja, för alltid. men det är jag alldeles för trött för.
gud visade mig solen, färgerna och värmen.
mitt hjärta bultade hårt för en annan och jag känner mig levande.
jag längtar... längtan är en härlig känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar