jag är tyst. känner nästan för att sluta prata. av respekt för min egen trötthet.
jag orkar inte sträcka mig efter dig, ber dig komma hit istället. du tar hand om mig.
när sista nattåget gått sitter en flicka kvar på perongen, hennes ögon stirrar blint in i väggen framför. hon orkade inte hinna med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar