dagarna går.
känslan infinner sig i magen, det är dags att jobba emot. jag fixerar mig vid maten, som alltid, innan jag tappar kontrollen.
jag måste hålla huvudet högt, ovanför vattenytan finns luften, inte inunder.
j&a, snart får jag prata igen.
skammens grepp är inte farligt, makten är inte där utan i mina händer, och jag vill förvalta den väl, bättre än vad skammen gjorde.
jag längtar efter kramar, efter ord och efter ögon som ser. efter hjärtan som drar in andan efter syre, som säger mig att det finns något som kallas för kärlek.
min frånvaro har minskat drastiskt, avsevärt, mycket. jag är mer närvarade. du är här. för det ska du ha guld och gröna skogar. jag är glad att jag gör dig nöjd...idag lyste solen på mitt ansikte och jag tackade gud för friden.
jag är glad över att få vara här.
just nu iallafall.
jag är inte otacksam. jag är realist. verkligheten talade sitt tydliga språk länge och väl, nu vet jag vad den går för. jag är tacksam att verkligeheten skonar mig, ger mig fantasi och frihet, andra världar att fly till.
tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar