såg ni?

Kära J&A.
idag var dagen jag kände mig sedd. kände att det var som jag skrikit i 24 år, och plötsligt var det någon som hörde.
vad hände med alla åren? vart tog livet som var mitt vägen?
jag har försökt säga det så många gånger, att livet är som tortyr, och att jag inte kan välja, allt det ni säger att jag kan.

jag andas in och spänner mig, går på gatan som är snöbeklädd för första gången på länge.
jag andas in och vågar inte andas ut. vad händer om känslan sitter kvar. vad händer om den tagit över min kropp igen?

det är skrämmande att bli sedd. mer än att gå iväg med ett puslerande blödande sår.
antingen kommer jag förblöda, eller så får såret läka nu.
men det blir iallafall inte, som innan.